Måndag med manfall

Den berömda ramsan om ”tio små negerpojkar” gäller ännu på jobbet. Det är stadigt manfall, och jag undrar när vi senast var fullt bemannade på kontoret. Det har vi nog inte varit sedan S åkte iväg på sin långresa … det är alldeles galet. Det är tur att vi kanske har lite för lite att göra om alla är här, för det är vi ju aldrig … och tur att vi är bra på att samarbeta och hugga i när det behövs. Vi längtar rätt mycket efter att S skall komma tillbaka, kan jag säga, men … jag har en känsla av att S själv kanske inte gör det. Åtta veckor skulle hon vara borta totalt, vill jag minnas, och det bör ha gått sex … Hon började i Australien och är nu i Thailand. Jag misstänker att hon kommer att vara brun som en pepparkaka när hon kommer hem! Från de rapporter jag sett på Facebook låter det som att hon har haft det toppen i alla fall! Här i Sverige är det mest grått och trist, men det är i alla fall varmare nu … Enligt Metro skall det visst vara vår här nere i södra delarna av landet nu …

Min helg i ensamhet gick bra i alla fall, mest för att jag inte var ensam så mycket mer än fredag kväll och lördag morgon … efter det kom min söta syster och hälsade på och hjälpte mig att greja, och på kvällen blev det schlagerträff med ett gäng glada vänner. Vi mumsade god mat (salviafylld kyckling med gratinerade tomater, bulgur och tzatziki), drack vin och drinkar, kollade på festivalen, pratade och umgicks och hade det allmänt trevligt. I slutänden tog vi upp gamla schlagerfavoriter på youtube och dansade loss till dem i vardagsrummet … Bröderna Herreys till exempel. Det är en schlagerlåt som heter duga det! Eric Saades låt är ju svängig, men jag vet inte … Jag hejade ju på Brolle, och han kom sist … så kan det gå! Moniker var min andra favvo och nog den som stod högst i kurs generellt i schlagergänget … Nästa gång det blir schlagerparty blir det förhoppningsvis i JoJos nya lya :)

Vännerna sade i alla fall att de var imponerade över hur bra vi kommit i ordning på bara en vecka. Jag kan väl inte säga något annat än att det är mest Älsklings förtjänst, men lite utav äran kan jag väl få ta åt mig? Masken också, kanske … Garderoben och pysselrummet är problemhärdarna … pysselrummet för att jag har för mycket grejer och garderoben för att galgarna ännu så länge fortfarande befinner sig i Backa. Men det skall nog lösa sig till slut. Jag längtar tills det är klart och man kan pyssla och sånt trevligt i lugn och ro :) Igår kväll var svärföräldrarna på besök också, vi åt scones och drack kaffe och hade det väldigt trevligt. Tittade på lite semesterbilder gjorde vi också. Ni skulle bara veta hur sjukt resesugen jag är just nu!

Låt nummer två i ”50 Days Song” utmaningen skall vara “ Your favourite single”. Inte lätt att välja EN låt, kan jag säga, men jag valde Darren Hayes “Insatiable” eftersom det är en låt som jag verkligen älskar! Jag älskar hela Darrens första soloalbum väldigt mycket …

This entry was posted in Livet and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.