Regn och blåst = bioväder

Jepp, det regnar och blåser idag också. Regnat har det nog inte gjort hela dagen, men blåst har det gjort … Inatt blåste det också massor, och det gav mig mardrömmar. Det känns i alla fall som att jag har drömt dåliga saker de nätter då det har blåst som mest, så jag tror att det har ett samband. Tidigt i morse vaknade jag till exempel med en väldig lust att ringa min syster och kolla så att hon var okej, för det hade hon då rakt inte varit i min dröm … men jag lät bli. Gissningsvis hade hon inte svarat i telefonen klockan sex på morgonen i vilket fall som helst och då hade jag ju bara blivit ännu mer orolig. Som tur är var det inte alls något fel på systeryster när jag väl pratade med henne … så vi skyller på blåsten! Jag drömde annat konstigt också, men det kommer jag inte ihåg längre.

På det hela taget var det en dålig natt för sömn. Jag kunde inte somna igår kväll eftersom min nacke var stel som en stålbalk och eftersom jag hade vansinnigt spring i benen. Det, kombinerat med uppvaknande på grund av dåliga drömmar, gjorde att jag sov alldeles för länge i morse. Inte bara jag för övrigt, för Lejonet sov lika länge han. Det blir ju aldrig ljust så här års heller, så man får inte något naturligt uppvaknande. Det blev en sen frukost framför gårdagens “CSI” och ja, sedan kändes det som att resten utav dagen bara försvann. Jag satt vid datorn och grejade lite och Lejonet jobbade med lite skolarbete och sedan var det liksom plötsligt dags att bege sig in till stan för att möta Masken.

Vi skulle ses vid Restaurang Söder klockan halv fyra, hade vi bestämt. Så där stod vi, som dränkta katter, och insåg att restaurangen inte öppnade förrän klockan fyra. Typiskt! Vi fick vackert knata Södra vägen fram och hoppas på att hitta mat någon annanstans. När vi kom fram till Taras hade vi sådan tur att de för dagen hade öppnat lite tidigare (de öppnar annars inte heller förrän klockan fyra) så där kunde vi komma undan regnet och få i oss lite mat. Eller snarare: mycket mat. Det är synd att man alltid får mer mat än vad man orkar äta upp. God mat var det i alla fall! Masken och jag delade på en osttallrik till förrätt, och sedan åt jag deras mumsiga champinjongryta.

Film på Bergakungen blev det också. Närmare bestämt “The girl with the dragon tattoo“, det vill säga den amerikanska varianten av “Män som hatar kvinnor”. Jag måste nog säga att den svenska filmen ändå är bättre, även om den amerikanska är bra. Det är mer känsla i den svenska, på något sätt. Kanske av den enkla anledningen att det känns mer vettigt att folk pratar svenska i Sverige?! Dessutom var den amerikanske Bjurman inte hälften så äcklig som den svenske, även om han var äcklig nog. Vissa detaljer var nog bättre i den amerikanska versionen – det är skönt att se att de har gått efter boken och inte bara efter den svenska filmen – men, som sagt, någonting av känslan i den svenska filmen tyckte jag nog att den saknade …

Nu sitter jag här och hoppas att Lejonet är klar med sin skoluppgift snart, så att det kan bli lite mys och gos ;)

This entry was posted in Filmer, Livet and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.