Skodon

Skor Wildflower_Chantrea_1019271Eftersom jag faktiskt hittade en vigselring som jag ville ha i helgen, så har jag nu flyttat mitt fokus till skorna. Klänningen har kommit till Ramonas, så jag kan komma dit och hämta den alt. prova in den för att bli uppsydd, och då är det ju lämpligt att ha ett par skor att måtta efter. Att hitta tjusiga skor är inte lätt, speciellt inte när man har pyttefötter! Jag hittade ju ett par jättefina stövletter när jag var på stan med JoJo och Masken för några månader sedan, men de hade på tok för höga klackar … Så är fallet för det mesta när det gäller fina skor, tycker jag. Dels får man ju ont i fötterna av så höga klackar, dels så funkar det inte riktigt när man har fötter i storlek 35,5 ungefär. Fötterna är helt enkelt för korta för att fungera i för höga klackar. Dessutom tillverkas ju de flesta skor inte i mindre storlek än 36, så … svårt! Jag har väl insett att jag måste hitta någon typ av sko som sitter fast på foten, med ett band eller liknande … Eller stövletter då. Jag hittade ett par på Heppo som jag tyckte var fina … man kanske skulle beställa dem?! Man får ju skicka tillbaka om de inte passar … Lite dyra kanske, men å andra sidan … hela jäkla bröllopscirkusen är ju dyr, så vad spelar det för roll? *lite uppgiven*

Ringen blev för övrigt förstås inte någon utav dem jag hade googlat … men den är fin :) Jag hittade en som var fin och lagom blingig (tyckte vi i alla fall) men inte så stor och tjock. Vitguld och smååå diamanter. Jag har dock fått strikta order från Masken om att man inte får visa ringen före bröllopet, så någon bild blir det inte. Är det någon mer än jag som tycker att det känns lite obekvämt att gå i smyckesaffärer? Personalen känns ofta lite snorkig, speciellt om det är lite äldre damer. De är inte otrevliga, men de låter ändå som om de tycker att de hade något bättre att göra än att sälja smycken till pöbeln. Jag vet inte. Det är en känsla bara … Men om inte “vanliga människor” handlade hos dem skulle de nog inte kunna finnas kvar så länge :P Det blev på Hedbergs guld jag hittade min ringmärkning i alla fall … Även denna gång var det i princip den första ring jag provade som jag fastnade för ;) Eller, jag provade en  annan ring först, men det var bara för att det stod ett par i vägen där jag ville titta. Den tösen var för övrigt inte ute efter något litet, och hon hade redan en ring med en stooor pärla på fingret. Nå, det funkar ju bättre på någon som inte har pyttesmå händer också ;) Sen får jag väl hoppas att mina naglar inte kommer att vara fullt lika hopplösa till bröllopet som de är just nu. De har ju aldrig varit särskilt vackra, men just nu är de trasiga och fnasiga och otäcka. De går bara sönder :’(

Annars i lördags så promenerade vi in till stan, och besökte passmyndigheten på vägen. Vi (=Lejonet, Masken och jag) behövde alla tre förnya våra pass, ser ni. Det var så där lagom segt att stå där inne och vänta, men vad gör man? Det är bara att vänta och se glad ut … Inte sjutton kommer det att bli något fint foto i passet den här gången heller, men å andra sidan så kommer jag ju inte att ha det så länge. Har ju tänkt byta namn när vi gifter oss, så då måste jag skaffa ett nytt i alla fall. Jag får satsa på att bli snygg på bilden då ;) Känns lite fånigt att skaffa ett pass för ungefär tre månader, men det är inte mycket att göra åt det. Jag måste ju ha ett giltigt pass när vi åker till Rom i mars och ett när vi åker till Paris efter bröllopet. C’est la vie. Vi var även på Rum för Papper och köpte papper till inbjudningskorten. Där kan man tala om en annan känsla av service än i smyckesaffären. Kvinnan i butiken – ägaren, tror jag bestämt – var verkligen jättetrevlig och hjälpsam, på ett sätt som kändes äkta. Och det är ju trevligt med en hel butik full utav papper ;) Fika blev det också, förstås … Attibassi by Mahogany Coffee, tror jag bestämt att stället hette; det ligger inne Grandhuset. Därefter tutade vi hem till Masken, med pit stop på Coop, och åt middag (Masken lagade mumsig lax) och tittade på Melodifestivalen.

Festivalens första deltävling var verkligen inte någon höjdare! Följande bidrag tävlade:
1. Sean Banan – “Sean Den Förste Banan” (Fånig, men otäckt nog en utav de bättre bidragen)
2. Abalone Dots – “På väg” (Flickorna har fina röster, men låten var aptrist)
3. The Moniker – “I Want To Be Chris Isaak …” (Lyfte aldrig, man saknade go:et från förra årets låt)
4. Afro-Dite – “The Boy Can Dance” (Trist … och kändes som om de snott en hel del från Saades låt)
5. Dead by April – “Mystery” (Usch och fy … skrikhårdrock …)
6. Marie Serneholt – “Salt And Pepper” (Sååå tråkig! Marie är verkligen inte rolig …)
7. Thorsten Flinck & Rev… – “Jag reser mig igen” (Bättre än jag väntade mig, men … njae)
8. Loreen – “Euphoria” (Enda låten som var bra, tur att hon gick vidare!)

På söndagen hade vi besök av Lejonets föräldrar och mumsade på te och scones och pratade om vår kommande resa till Rom och lite så där. Därefter blev det thaimat och TV för hela slanten. Slödjur!

This entry was posted in Livet, bröllop and tagged , , , . Bookmark the permalink.

4 Responses to Skodon

  1. Miss Mel says:

    ooh the pretty boots! :)