Bad Iburg – Geisfeld 23/6

Till frukost denna morgon var vi alldeles ensamma i matsalen. Frågan är om vi var de enda som bodde på hotellet? Det stod dock en del bilar utanför på kvällen så kanske var de andra bara mer morgonpigga än vi. Gnutten beklagade sig över vallmofrön på frallorna, men annars var det trevlig frukost. Vi kände oss lite som VIP-gäster när vi kom ner och det stod en massa mat framdukad på vårt bord.  Kiwiyoghurt var en spännande ny bekantskap:)

Vi kom iväg från hotellet vid strax efter nio och gjorde ett shoppingstopp på Aldi för att inhandla lite fika och körsbär.  Fikapaus blev det vid motorvägen senare. Vi delade fikabord med några holländare som såg snälla ut men som naturligtvis pratade rotvälska. Holländska är ett mycket underligt språk! För att Lejonet skulle kunna koka kaffe på gasolköket var vi tvungna att inhandla en tändare eftersom vi naturligtvis inte hade tänkt på att ta med oss en sådan. Jag brukar oftast ha en i väskan, man vet ju aldrig (och det finns ju så många som är söta), men den hade jag naturligtvis inte fått med mig. Masken tyckte att vi skulle köpa en söt en som kostade fem euro, men vi köpte en billig turkos istället ;)

Så småningom tutade vi in i Moseldalen och det var vackert att köra efter floden. Det är verkligen grönt och fint överallt! Vi stannade i en liten by som heter Kobern-Gondorf, där vi åt lunch på torget på ett ställe som hette Astria. Jag åt en god pasta med tomat, svamp och bacon … Efter lunchen gick Masken och jag en liten promenad, medan Lejonet och Gnutten satt kvar en stund på restaurangen … Gnutten smälte maten, tror jag, och Lejonet tog en kopp kaffe :) Det var en söt liten by med gamla hus (som var fina, men luktade fukt) och utsikt över berg med vinodlingar och det verkade vara gott om cykelturister i området, för det åkte förbi en och annan … När vi gick tillbaka till bilen, som vi parkerat nere vid floden, fick vi se en stor pråm komma åkande också :)

Vi stannade för några fotostopp längs vägen, bland annat fotograferade vi lustiga andfåglar och borgen Cochem. Där skulle man gott kunna tänka sig att något romantiskt riddardrama utspelade sig ;) På det hela taget var det vackert nästan överallt, och många utav byarna vi åkte förbi såg jättemysiga ut. Tyvärr åkte vi ju bara förbi … Vi hade ju läst om Trier, som låg nära Geisfeld (där vi bor inatt), och att det är Tysklands äldsta stad och sådär, så vi hade siktet inställt på att åka dit. Nu tyckte vi dock inte att det var en jättespännande stad att besöka.

Trier

Husen var inte särskilt mäktiga (kanske är det så att det mesta förstördes under kriget?) och det var ingen direkt mysfaktor över staden. Ännu mindre så med tanke på att det var någon slags gatufestival i stan och hela “city” var inhägnat och fullt av öltält, musik, matstånd, öldrickande människor och allmän oreda. Vi hittade till slut i alla fall en restaurang att äta middag på, där det var lite lugnare. Jag käkade en pasta med räkor som var okej, men inte mer. Lejonet testade på att äta svart risotto, som såg jätteläskig ut! Han skall då alltid äta konstigheter :) Och så hade vi roligt åt Gnutten, som inte vill erkänna att hon säger “pappir” istället för “papper” *fniss*

Innan vi for till Trier hade vi checkat in på vårt boende för natten, ett pensionat (Pension Roswitha)mitt i ett villaområde i Geisfeld. Utan GPS hade vi garanterat aldrig hittat dit (eller till Trier för den delen, för naturligtvis hade de Umleitung och avspärrat på den normala vägen dit), för man hade ju inte tänkt sig att det skulle ligga ett “hotell” där. Vi har utsikt över grannens tvätt från balkongen ;) Madame Roswitha själv är en pratglad kvinna som babblar massor på tyska och inget annat än tyska. Hon pratade massor med Gnutten och mig när vi checkade in och hon visade oss våra rum, men vi förstod inte så hemskt mycket. När vi var på väg ned till bilen igen frågade hennes man (?) om han behövde översätta något för oss, men det tyckte inte Roswitha … Hon hävdade nämligen att vi förstod/pratade tyska ;) Nåja, vi lyckades i alla fall kommunicera att vi ville ha frukost klockan åtta. Det tyckte madamen nog var lite tidigt, men hon protesterade inte i alla fall :)

This entry was posted in Resor and tagged , , , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.