Österrike 2013, dag 6

Piglet är trött! Och har ont i halsen … Hoppas verkligen inte att jag går och blir riktigt förkyld nu. Boh!

Vi vaknade till ännu en regnig dag i Raurisdalen, så när vi hade fått i oss frukost och piffat oss och allt vad vi nu kan ha behövt göra, ja, då drog vi härifrån. Lejonet hade spanat på vädersajterna igen, så vi for söderut. Denna gång tog vi motorvägen och fick åka genom jättelånga (si så där 5,5 km) tunnlar och tro det eller ej, men när vi kom ut ur den andra tunneln, ja, då regnade det inte längre och var betydligt ljusare. Någonstans på vägen stannade vi och fikade på ett ställe som hette Wild Bean Café, men fråga mig inte var det låg någonstans;)

Vi stannade i Spittal och åt lunch på Schloßcafé. Jag skall inte påstå att jag var särskilt sugen på att äta, men jag tuggade i mig en sallad som hette något annat men som var rätt lik en grekisk sallad. Frågan är bara varför österrikarna envisas med att fullkomligt dränka sallader i dressing?! Det är faktiskt inte särskilt gott …

image

Därefter drog vi på oss våra vandringskängor – trots att de flesta utav dem fortfarande var lite fuktiga sedan gårdagen – och tog Goldeckerbahn-linbanan upp på berget som visst heter Goldeck. Det var en lång linbana, i två delar, och till slut var vi uppe på 2050 meter över havet … Där uppe var det blåsigt och kallt skall ni veta. Det var kanske åtta grader och i den starka blåsten … Brr! Vi knatade upp på två toppar där uppe, så vi var ännu lite högre över havet ett tag och vi fikade på en spot i lä med världens utsikt. Mycket vackert, men ganska jobbigt att promenera uppåt i blåsten och den tunna luften. Finfina blommor växte det där uppe också!

Eftersom det började närma sig tiden för sista nedfärd tog vi sedan linbanan ner igen och åkte en liten tur på vägen utefter Millstätter See. Vi försökte hitta ett fik så att Gnutten kunde få Sachertårta, men de två caféer vi kikade in på – i Millstatt,

image

tror jag – var båda inpyrda hak, som såg mer ut att vara de lokala fyllosarnas tillhåll än mysiga caféer, om man säger så … Så vi tutade vidare tills sjön tog slut, då vi vände och för tillbaka igen.

Det såg ut som att det kan vara ganska tätt med turister där vid sjön när det är semestertider för österrikarna – det fanns flera badstränder – meek ännu så länge verkade det lite dött. Vi hittade dock en öppen restaurang i Seeboden, ett trevligt ställe med snabb service, som hette Ertz. Jag hade fortfarande ingen större matlust, men pizzan var faktiskt riktigt god. Lejonet och Gnutten pratade om att de ville äta efterträtt, men som vanligt ångrade de sig när de hade ätit upp sin mat;)

Därefter tutade vi hemåt genom tunnlarna igen, och gissa vad? Efter tunnel nummer ett började det regna lätt och efter tunnel nummer två regnade det massor. Väderlekstjänsten i Österrike vet vad de sysslar med, till skillnad från människorna på SMHI!

This entry was posted in Resor and tagged . Bookmark the permalink.

One Response to Österrike 2013, dag 6

  1. Lisa says:

    Låter härligt! Men “meek,”??? :-D